unnamed

2018 > 09

Den allra första hälsoekonomiska studien om behandlings- och kostnadseffekter av specialiserad manuell behandling för så kallade oprioriterade ortopediska öppenvårdspatienter har nyligen publicerats i Clinical Journal of Pain. I en randomiserad klinisk prövning, där 78 patienter inkluderats, visades att behandlingseffekten av naprapati var bättre än konventionellt ortopediskt omhändertagande vid olika typer av vanliga muskuloskeletala besvär i framför allt axel/arm och knä/fot.

En hälsoekonomisk utvärdering visade också att naprapati var billigare. Studien gjordes i samarbete med Institutet för hälsoekonomi och Karolinska institutet.

Köerna till ortopedisk behandling är ofta långa, och alltför många remisser rör åkommor som inte kräver den specifika kompetens som finns på en ortopedimottagning, till exempel rotatorkuffsyndrom, epikondylit, patellofemorala syndrom, periosteit och akillestendinit med mera. När en patient med en sådan remiss får tid hos en ortoped görs inte sällan flera åtgärder utifrån befintliga resutser.

Förutom uteblivna behandlingseffekter kan detta även bli kostsamt. Inom hälsoekonomi räknar man både rena kostnader och kostnadsnytta, den hälsovinst som åstadkoms genom att patienter blir bättre. I sjukvården är det vanligt att en viss behandlingsmetod är bättre men dyrare än en redan existerande. Om en behandling är bättre och billigare säger man att resultatet är dominant, något som är ganska ovanligt. Resultatet i denna studie var dominant.

Studien indikerar också att förbättrade hälsoeffekter (minskad smärta, förbättrad fysisk funktion, upplevd förbättring och livskvalitet) för patienter som lider av vanliga muskuloskeletala åkommor, liksom avsevärda kostnadsbesparingar, skulle kunna åstadkommas om specialiserad manuell behandling såsom naprapati vore ett möjligt vårdval på ortopedimottagningar.

Källa: Lakartidningen.se 2013-10-28

Läs hela inlägget »

Hjärnans plasticitet påverkas av konditionsträning.
Plasticitet kan beskrivas som hjärnans livslånga förmåga att förändras som respons på förändringar i en människas miljö för att hjärnfunktionen skall fungera bättre. När vi utför konditionsträning, så kallad aerobisk träning eller pulsträning, frigörs en mängd tillväxtfaktorer som i sin tur kan påverka hjärnans plasticitet. 

När man talar om plasticitet och träning så brukar man tänka i termer av positiva plastiska förändringar, till exempel att hjärnan skapar nya kopplingar mellan nervceller, reparerar skador eller förändrar nivåer av diverse signalsubstanser för att förbättra funktionen.

Det är just frågor som relaterar till hjärnans plasticitet som forskare försöker förstå bättre. Vad är det som händer i kroppen när vi utför konditionsträning och vilka är de faktorer som förklarar träningens positiva effekter på den kognitiva funktionen?

Konditionsträning påverkade deltagarnas kognitiva funktion 
Det man kommit fram till att konditionsträning påverkade deltagarnas kognitiva funktion generellt sett. Man har inte sett effekt på enskilda test utan det var först när man slår samman tester som mätter episodminne, exekutiva funktioner och mental snabbhet som en effekt visade sig.
Det kan mycket väl vara så att olika funktioner påverkas av träning hos olika individer, exempelvis för att de plastiska resurser som ökar av träningen interagerar med den form av kognitiv stimulans som en person får i sin miljö.

Syreupptagningsförmågan viktig
Man har inte kunnat  se några skillnader mellan konditions- och cirkelträningsgrupperna i mått på hjärnan. Däremot visade det sig att syreupptagningsförmågan var viktig, oberoende av grupp. De deltagare som har en bättre kondition vid studiers början har en tjockare hjärnbark i främre hjärnområden som är viktiga för en människas förmåga att planera och processa information.

Dessutom har de fler tillgängliga dopaminreceptorer i en struktur som kallas för striatum, även det ett område som är viktig för just den kognitiva funktionen, men även för belöningssystemet och motorisk funktion.
När man följde upp mätningarna efter sex månader kan man se att de personer som förbättrat sin syreupptagningsförmåga mer än andra även hade relativa ökningar av både hippocampus volym (5), samt förändrad funktionell koppling till både främre och bakre områden som är viktiga för kognitiv funktion (11).
Man kan även se en förbättrad syreupptagningsförmåga är associerat med relativa ökningar av hjärnans dopaminnivåer. Intressant nog så kan man koppla denna ökning av dopamin till förbättrat arbetsminne.
Trots att det inte fanns gruppskillnader i mätningarna visas ändå förändringar i syreupptagningsförmågan, oberoende av grupp, påverka hjärnans plasticitet i form av ökad volymer, förändrade funktionella kopplingar, samt förändrade nivåer av signalsubstansen dopamin.

Källa: idrottsforskning.se

ref:
1. Åberg, M. A. I. et al. Cardiovascular fitness is associated with cognition in young adulthood. Proc. Natl. Acad. Sci. U. S. A. 106, 20906–20911 (2009).
2. Sofi, F. et al. Physical activity and risk of cognitive decline: a meta-analysis of prospective studies. J. Intern. Med. 269, 107–17 (2011).
3. Kramer, A. F. et al. Ageing, fitness and neurocognitive function. Nature 400, 418–419 (1999).
4. Erickson, K. I. et al. Exercise training increases size of hippocampus and improves memory. Proc. Natl. Acad. Sci. U. S. A. 108, 3017–22 (2011).
5. Jonasson, L. S. et al. Aerobic exercise intervention, cognitive performance, and brain structure: Results from the Physical Influences on Brain in Aging (PHIBRA) Study. Front. Aging Neurosci. 8, 1–15 (2017).
6. Young, J., Angevaren, M., Rusted, J. & Tabet, N. Aerobic exercise to improve cognitive function in older people without known cognitive impairment ( Review ). Cohrane Database Syst. Rev. 1–145 (2015). doi:10.1002/14651858.CD005381.pub4.
7. Thomas, A. G. et al. Multi-modal characterization of rapid anterior hippocampal volume increase associated with aerobic exercise. Neuroimage131, 162–170 (2016).
8. van Praag, H., Kempermann, G. & Gage, F. H. Running increases cell proliferation and neurogenesis in the adult mouse dentate gyrus. Nat. Neurosci. 2, 266–70 (1999).
9. Swain, R. A. et al. Prolonged exercise induces angiogenesis and increases cerebral blood volume in primary motor cortex of the rat. Neuroscience 117, 1037–1046 (2003).
10. Chaddock, L. et al. Basal ganglia volume is associated with aerobic fitness in preadolescent children. Dev. Neurosci. 32, 249–56 (2010).
11. Flodin, P., Jonasson, L. S., Riklund, K., Nyberg, L. & Boraxbekk, C. J. Does aerobic exercise influence intrinsic brain activity? An aerobic exercise intervention among healthy old adults. Front. Aging Neurosci. 9, (2017).
12. Niemann, C., Godde, B. & Voelcker-Rehage, C. Not only cardiovascular, but also coordinative exercise increases hippocampal volume in older adults. Front. Aging Neurosci. 6, 1–24 (2014).
13. Liu-Ambrose, T. & Donaldson, M. G. Exercise and cognition in older adults: is there a role for resistance training programmes? Br. J. Sports Med.43, 25–7 (2009).

Läs hela inlägget »

Arkiv

Länkar

Senaste nyheter