unnamed

Naprapatins Historia

Naprapatin grundades i USA av Oakley Smith i början på förra seklet. Följande text är hämtad ur boken Naprapatins Grunder utgiven på Studentlitteratur 2009.

Oakley Smith föddes den 19 januari 1880 i West Bransch, Iowa. Hans mor, Ann Beeson Smith, och hans far, Robert Barkington Smith, drev en större gård i utkanten av staden. I familjen fanns även Oakley´s två äldre bröder, Ralph och Horton. I fyraårsåldern drabbades Oakley av scharlakansfeber vilket kom att prägla resten av hans uppväxt, men även innebära att Smith så småningom intresserade sig för medicin. Dessa medicinstudier kom att spela en viktig roll för skapandet av en helt ny profession; naprapatin.

1887-1901: Intresset för manuell medicin väcks

” Under behandlingen hos Dr. D. D. Palmer, grundaren av kiropraktiken, blev Oakley intresserad av behandlingsmetoderna vilket ledde till att han själv valde att utbilda sig till kiropraktor. Denna utbildning pågick i 6 dagar och bestod i observation av Palmer när han behandlade patienter. Efter detta fick Oakley ett diplom i kiropraktik.
Oakley Smith var besviken på att han inte blev helt bra av behandlingen och vaknade, enligt honom själv, den 1 februari 1899 med tanken att ”Om ingen annan kan ta reda på vad som är fel med mig och bota mig, så får jag själv göra detta”.

På hösten 1899 blev Smith antagen vid och började studera på The Medical School, University of Iowa. Han var antagen som specialstudent där, då han endast studerade anatomi, fysiologi och dissektion. Han var också närvarande och förde anteckningar i histologi och patologi samt deltog vid 300 kirurgiska operationer. Här insåg Smith vikten av systematiska studier och noggrann dokumentation, något som senare kom att påverka hans sätt att själv planera och bedriva utbildning.

Smith's äldre bror Horton studerade också på universitetet och under denna period instruerade Smith sin bror i hur han skulle använda manipulationsgrepp för att få olika effekter på hans rygg och på hans hälsotillstånd. Smith fick behandlingar av brodern varje dag under en tremånadersperiod och resultaten var mycket bra. Smith lyckades således, med hjälp av sin bror, bota sig själv. ”

…” När Smith avslutade sina studier 1901 började han experimentera med olika tekniker men utvecklade även förklaringsmodeller till såväl bakomliggande orsaker till smärta och sjukdom som till de behandlingseffekter hans tekniker gav. Han behandlade sin familj, sina vänner och sina grannar och skapade på så sätt en bred erfarenhet.

Smith hade vid den här tiden två kliniker, en i Iowa City och en i närliggande Cedar Rapids. Han var huvudsakligen intresserad av att lära sig mer och utveckla tekniker varför han ännu inte tog betalt för sina behandlingar.

1902-1904: Napravit och den första utbildningen

Flera av Smiths patienter blev intresserade av de tekniker han utvecklat och det gjorde att han började organisera undervisning med grupper av studenter. Efter hand blev hans sätt att arbeta utan betalning ohållbart och han avvecklade de två kliniker han hade för att öppna en ny i Chicago. Där blev Smiths behandlingsmetoder en succé och många patienter sökte sig till hans kliniker.

Efter en tid valde Smith att återuppta sitt sökande efter kunskap och den här gången gjorde han det genom att resa till Europa där han bland annat besökte England, Holland och Sverige för att sedan stanna och tillbringa mest tid i Tjeckiska Böhmen. Där stannade han sommaren 1902 och när han reste hem igen tog han med sig såväl inspiration som det man där kallade ”the Bohemian Thrust” eller som den också omnämndes, ”napravit thrust”, en behandlingsteknik där man med med snabba handgrepp – thruster – återställde funktion och rörlighet i ryggradens leder. Tjeckiskans napravit står för ”korrigera”. Denna resa ledde troligen senare till att Smith valde att kalla den profession han kom att skapa för Naprapati. Napravit fick bli första delen av ordet och grekiskans ”pathos”, lidande eller känsla, blev den andra delen. Naprapati kom alltså att stå för att ”korrigera lidande”.

Efter hemkomsten började Smith samarbeta med Dr. Solon Langworthy, kiropraktor, uppfinnare och förläggare och Dr. Minora Paxon, den första kvinnan i Illinois att få licens som kiropraktor. Langworthy startade 1903 ”American School of Chiropractic and Nature Cure” i Cedar Rapids, en skola som direkt konkurrerade med Palmers skola i kiropraktik. Smith och Paxon anslöt till Langworthy och de tre utvecklade tillsammans utbildningen vid skolan. Skolan var den första att kombinera manipulativa tekniker med andra tekniker som till exempel massage. Detta kom senare även att till viss del prägla Smiths utveckling av naprapatin. ”…”
 

1905-1907: Naprapatin föds – ligatite och den första läroboken

Dr. Smith hade under hela sin hittillsvarande verksamhet varit intresserad av att söka orsaken till de besvär hans patienter hade. Smith var ju från början kiropraktor och han strävade efter att bevisa subluxationsteorins riktighet genom att uppfinna flera instrument för att påvisa hur kotor delvis kunde hoppa ur led. Under dessa studier blev Smith kritisk till Palmers subluxationsteori då han med sin forskning snarast påvisade att kotor inte alls kunde hoppa ur led på det sätt som tidigare beskrivits. Smith började då söka andra orsaker till besvär och inledde forskning med sådan inriktning på allvar under 1905.

Enligt Smith själv gjorde han den upptäckt som ledde till skapandet av professionen Naprapati den 16 november 1905, klockan 23.45. Under dissektion av ett preparat hade Smith tagit ett vävnadsprov från ryggraden och de strukturer som omger ryggradens leder. Vävnadsprovet innehöll även de ligament som omger lederna och det var just detta Smith var intresserad av. I sitt mikroskop såg han i ligamenten ärrvävnad som växt samman med och påverkade närliggande nerver, artärer och vener. Smith insåg omedelbart att hans upptäckt var banbrytande, detta kunde ju vara svaret på det han letat efter, en orsak till smärtan patienterna sökte honom för. Han blev enligt egen utsago så lycklig att han ”dansade en jig” med sig själv. Det fynd han gjort ledde senare fram till de teorier som låg till grund för naprapatin, ligatite-teorierna. Smith skrev under de kommande åren fram till 1907 ner sina forskningsrön men publicerade inte dessa förrän år 1919 i The Connective Tissue Monograph: Naprapathic Connectivology vol I.
Under åren 1904-1905 skrev Smith den bok som kom att bli den första egentliga läroboken i manuell medicin, Modernized Chiropractic.

Boken gavs ut 1905 och kompletterades senare med ett 16-sidigt tillägg som beskrev utvecklingen av naprapatin, ”Naprapathy Genetics: Being a study of the origin and development of Naprapathy”.
I boken presenterade Smith inte bara sina teorier om ligatites från vilka han byggde den grundidé som kom att prägla naprapatin utan även hur man skulle organisera sin klinik och sitt sätt att undersöka och behandla patienterna för att bedriva bra vård. Modernized Chiropractic var en banbrytande bok på många sätt. Bland mycket annat var den ju faktiskt den första riktiga dokumentationen inom kiropraktik och manuell medicin. Men den var egentligen inte att betrakta som kiropraktik utan ”Modernized Chiropractic” och skulle enligt Smith ses som något nytt – det han egentligen beskrev var ju naprapati även om inte det namnet var taget ännu. Författaren omnämner inte Palmer och de tekniker han lärde ut, utan tillskriver istället dessa tekniker napravit och de böhmiska invandrarna. I boken finns bland annat en bild på en invandrare från Böhmen som behandlar en landsman med just de tekniker som Palmer hävdade att han var först med.

För att ge ett historiskt perspektiv på detta så var denna region i USA, i vilken såväl Smith som Palmer var verksam, ett område med mycket invandring från just Böhmen vilket gör det mer än troligt att såväl Smith som Palmer faktiskt inspirerats av dessa personer. Författarna till Modernized Chiropractic hävdar att napravit är en av grundstenarna även för kiropraktiken. Modernized Chiropractic gav också den första referensen till det man idag kallar rörelsepalpation – att undersöka kroppen och lederna i dynamisk rörelse istället för i vila.Smith såg lederna i ryggen som om de hade ett normalt rörelseomfång och en normal rörelseaxel. Dessa referenser till ryggradsdynamik ligger till grund för mycket inom manuell medicin av idag. Rötterna till teorierna om vikten av dynamisk rörelse kommer alltså från Smith, vilket flera framstående forskare senare bekräftat.

Att utöva manuell medicin under den här tidsperioden var inte alltid enkelt. Det traditionella medicinska etablissemanget var kritiskt till all komplementär medicin och företrädarna för de olika grenarna, till exempel manuell medicin, fick kämpa hårt för att befästa sina discipliner.
Det förhållningssätt företrädarna för den traditionella medicinen hade, ledde till att kiropraktorerna blev anklagade för att bedriva olaglig verksamhet – man hävdade att de bedrev medicin utan licens. Kiropraktorerna själva hävdade att deras verksamhet var något helt annat, nämligen kiropraktik, och att skillnaderna mellan det de gjorde och traditionell medicin var stora. De skolmedicinska företrädarna drev sin anklagelse mot kiropraktorerna till rättegång. För att påvisa skillnaderna mellan kiropraktik och traditionell medicin använde sig kiropraktorernas advokater i rättegången av Modernized Chiropractic, detta trots att kiropraktorerna från början inte på något sätt erkände vare sig Dr. Smith eller hans lärobok. Företrädarna för kiropraktiken vann rättegången och kunde fortsätta praktisera som tidigare.
Smith´s utgåva av Modernized Chiropractic fick Palmer att komma ut med en lärobok ett antal veckor efter att Modernized Chiropractic publicerades. Boken hette The Chiropractor.

Smith´s bok, Modernized Chiropractic, gavs, med Naprapathögskolan i Stockholm som initiativtagare och i samarbete med National College of Naprapathic Medicine, Chicago, ut i ny upplaga 2007 under namnet The History of Naprapathic Medicine.

1907-1908: Den första naprapatskolan – Chicago College of Naprapathy

Smith hade redan under den korta tid han utbildade sig till kiropraktor hos Palmer i slutet av 1899 tankar om hur man skulle kunna bedriva utbildning på ett annat sätt med de nya upptäckter han gjort som grund. Smith startade därför 1907 Chicago College of Naprapathy på South Marshfield Avenue i Chicago.

Intagningen till utbildningen skedde två gånger per år och kvinnor och män accepterades på samma villkor, vilket 1907 var mycket ovanligt. Utbildningen var två år lång och omfattade utöver naprapati de basmedicinska ämnen som återfinns även i dagens naprapatutbildning. Anatomi ansågs som speciellt viktigt och inom detta område gavs över 1000 timmar undervisning under dessa två år. Motsvarande tid för medicinstuderande var på den tiden 700 timmar.

Smith var mycket noga med att utbildningen skulle vara organiserad på ett bra sätt och att varje område skulle vara tillgodosett med lämplig kurslitteratur. Hans egen bok, Modernized Chiropractic, hade naturligtvis en framskjuten plats i den teoretiska och praktiska undervisningen inom naprapati.
Studenterna genomförde sin kliniska praktik på Cook County Hospital i Chicago som låg endast fem minuter från skolan. De blev här förhörda och genomförde praktik tillsammans med läkarna. Detta tyder på att de redan då var accepterade för sin kunskap utanför den egna kretsen.

1909 och framåt…

Smith fortsatte att arbeta med sin forskning och undervisade samtidigt på skolan. Han startade ett antal mindre skolor i syfte att sprida naprapatin men även i syfte att öka kunskapen om och förtroendet för naprapatin hos den befintliga sjukvården. Andra världskriget innebar stora förändringar i samhället, så även för Smith och hans studenter. Kriget gjorde att undervisningen förlades till kvällstid.

År 1917 gav Smith ut ytterligare en bok, Naprapathic Chartology, i vilken han beskrev det sätt på vilket naprapater undersöker, journalför sina fynd, diagnostiserar patientens besvär och hur besvären skall behandlas. Chartologin, systemet för att nedteckna undersökningsfynd och behandling, var unikt för naprapatin.

År 1949 startade inre stridigheter mellan olika enskilda naprapater och den etablerade skolan. Harald Swanstrom, naprapat och ordförande i den väl etablerade yrkesorganisationen American Naprapathy Association, ville att utbildningen skulle vara längre och mer omfattande. Att utveckla programmet och ge det mer innehåll skulle stärka naprapaternas trovärdighet och kompetens vilket i sin tur skulle skapa förutsättningar för att naprapaterna skulle få en egen legitimation.

Smith tyckte inte att det var nödvändigt med en legitimation då han ansåg att naprapater inte bedrev medicin i samma bemärkelse som till exempel läkarna. Detta kan i en historiskt belysning tyckas konstigt då Smith själv var en drivande kraft i början av 1900-talet för att få till stånd en egen legitimation för kiropraktorer. Resultatet av stridigheterna och de delade uppfattningarna blev att det skapades en konkurrerande skola, National College of Naprapathy (NCN). De två skolorna existerade sida vid sida under 50- och 60-talen. När Smith dog år 1967, 87 år gammal, tappade hans skola många studenter varför de två skolorna gick samman. Tillsammans bildade de Chicago National College of Naprapathy, som än idag utbildar naprapater men under namnet National College of Naprapathic Medicine.

Naprapatin höll år 1988 på att få en egen legitimation i USA. Allt var klart och myndigheterna hade gett sitt klartecken för att godkänna naprapaternas legitimation. Lobbyister från läkarkåren lyckades dock vända majoriteten av rösterna och förslaget röstades ner. Dessutom bestämdes att det endast var kiropraktorer, osteopater och läkare som fick utöva naprapati. Skolan i Chicago stängdes tillfälligt på grund av detta beslut. Naprapaterna tog strid för att får utöva sitt yrke. Efter flera juridiska processer vann slutligen naprapaterna den striden och år 1992 öppnades skolan på nytt och naprapaterna fick en egen legitimation i Illinois.

Källa: Naprapathögskolan.se